Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunerstöd. Idag är det inte förbjudet med tiggeri så länge det inte är tvingande (så som människohandel) eller påstridigt (det vill säga ofredande). Gatumusiker kan ibland uppfattas som tiggare, men så länge han eller hon inte påstridigt ber om betalning, klassas det inte som tiggeri i Sverige. Enligt en enkätundersökning som gjordes bland Sveriges kommuner i april 2015 rapporterade 220 kommuner att det finns mellan 3400 och 4100 tiggare i Sverige.
Det som gäller inom EU är att EU-medborgare har rätt att vistas i Sverige i tre månader under förutsättning att de inte är en belastning för biståndssystemet. De ansvarar själva för att planera sitt boende och sin arbetssituation. Efter tre månader behöver man därför lämna landet om man inte har arbete, är student, egen företagare eller aktivt söker jobb.
Nu vill regeringen utvärdera möjligheterna att införa ett tiggeriförbud i Sverige. Det finns redan begränsade förlagor i Danmark och Norge. Regeringens arbete går i mångt och mycket ut på att försvara den svenska modellen. Det är inte alls en del av den svenska modellen att lösa fattigdomen med tiggeri och åtgärderna man än så länge har tagit till verkar inte ha påverkat situationen på gatorna.
